Skidglädje

Jag är ingen fanatisk skidåkare. Jag jagar inte kilometrar när jag skidar. Jag vill inte ha blodsmak i munnen när jag skidar. För mig är skidåkning mera rekreation än motion och träning. Jag njuter av upplevelsen och en stund i naturen, lite som när andra far på promenad. I långsam takt. För mig är glädjen i skidåkandet viktigt. När jag jobbar med barn och när jag skidat med mina egna barn så är målet att väcka glädje för skidåkning. Genom skidåkning tränas korsrörelsen, balansen och mycket mycket mer. Tyvärr är vi många som kommit ur grundskolan och vägrat röra skidor på många, många år. Att skida är förknippat med kalla fötter, kalla fingrar, blodsmak i munnen och tävling och stress.

Vad är ursprunget till skidor? Varför har det blivit så att vi skall ut i färdigt spår och försöka skida så många kilometer som möjligt på så kort tid som möjligt? När har vi glömt bort att njuta av det, att se det som ett sätt att komma sig ut i skog och mark på vintern?

På wikipedia kan vi läsa:

Skidor användes i norden och Sibirien redan på forntiden och var ett nyttigt hjälpmedel vid jakt och förflyttning. Arkeologiska fynd från Kalvträsk tyder på att skidor har kommit till användning långt innan hjulet uppfanns.

På nyare tid har de flesta polfarare använt skidor för att ta sig till målet. Skidor används ofta för rekreation, träning och tävling.

Jag vill i alla fall förmedla glädje i att skida, att röra på sig i naturen och njuta. Om man senare vill börja använda skidning som träningsform är det helt okej, men jag tror att vi först måste ge grunderna i skidåkning och förmedla glädje i skidning. Alla tycker inte om att tävla, alla kommer definitivt inte att tycka om att tävla med skidor på. Tar vi dessutom in aspekter som att barn idag har stora variationer i sin utrustning. En del barn har skidor för alla ändamål och de är vallade för rätt tillfälle, medan andra barn äger ett par skidor som aldrig sett skidvalla och skorna är för stora. Båda kan få glädje i sin skidåkning utifrån sina egna förutsättningar, bara vi ger dem möjlighet att få det.

Jag väljer att skida i skogen utan spår framom längdskidning i färdiga spår. Jag har skidor för båda ändamålen. Jag har aldrig fått skolning, som jag minns, i hur man skidar på riktigt. Jag vet egentligen inte hur man skidar på riktigt. För mig ger skogskidningen så mycket mer. Numera har vi dessutom två hundar, en draghund och en labrador. När barnen är med får hundarna dra barnen, alltså får vi tillfälle att rasta hundar och barn samtidigt.

Här är bilder från dagens skidtur. Vi åkte iväg i skoterspår och fick oss en timme rekreation. Barnen hade kanske inte så mycket träning, mest balansträning när de mest hängde efter hundarna. Men de hade desto roligare och och hundarna fick ett rejält träningspass.

 

Konsten att göra upp eld

Att göra upp eld har alltid fascinerat mig. Jag kommer ihåg när vi som små fick elda skräp i öppna spisen där hemma. Som tonåring var jag ofta med mina kompisar och syskon och grillade vid sjön. Jag älskade att göra upp elden. Ännu idag tycker jag om att göra upp eld. Det är något rogivande och mysigt med att se elden starta och ta sig. Eld är mysig och trygg på rätt plats. 

Förarbetet inför en bra brasa är viktigt. Det lönar sig att lägga tid på att hugga små stickor och pinnar och att dra lös näver av björkved. 

Jag börjar alltid med att göra en liten brasa med små stickor och näver som jag sen matar med flera och större stickor och pinnar. Sen när det väl brinner ordentligt lägger jag på vedträn. 

En mysig brasa i fint sällskap vid bockabron idag. 

Ett möte med uttern

Förra vintern tog vi ju med barnen på skidtur längs esse å för att se om vi kunde se någon utter i de öppna forsarna, men utan resultat. Igår hade gubben i huset bättre lycka när han åkte ut tillsammans med sin kusin för att se om de kunde få en skymt av uttern. De fick se två stycken uttrar samtidigt.

Idag åkte vi hela familjen ut till samma plats för att se om vi kunde få en skymt av uttern och genast när vi kom dit så fick vi se en utter som simmade runt i vattnet. Den dök ner under vattnet och kom upp till ytan igen. Några minuter hann vi iaktta den innan den upptäckte oss och försvann.

I och med att det kom nysnö igår så kunde vi se massor med relativt färska utterspår runt hela området kring forsen. Vi fick också se några strömstarar som höll till vid vattnet.

Tyvärr har vi ingen kamera att fota med, annat än våra smarttelefoner och de fick nog ingen bild på själva uttern. 

Vinterväder, feber och julgran

Alltså vilket väder vi fått ha de senaste veckorna. Relativt milt väder, lite vind och ofta stjärnklara kvällar. Varje dag har jag fått se himlens morgon- och eftermiddagsrodnad när jag spenderat dagarna utomhus på jobbet. Solen har bara visat sig korta stunder men vilken färg den har målat himlen med. 

Kvällarna skulle ha varit perfekt för små mikroäventyr som skidning, skrinning, myskväll kring brasa och mycket mer. Men tyvärr hittade febern till oss och barnen har turvist legat däckade nu i 1,5 vecka. Det är första gången på flera år som de är sjuka så det har inte varit så betungande att ha sjukstuga.

En kväll i böjan av veckan var jag och maken på en kort skidtur i terrängen. Vi försökte fånga månen på bild, men våra smarttelefoner har tyvärr inte så fin kapacitet på kameran så vi sparar månbilderna i hjärnan istället. Någon gång i framtiden skall jag köpa mig en ordentlig kamera och lära mig fotografera ordentligt. 

Idag är båda barnen förhoppningsvis så friska så vi kan hämta en gran från skogen i dagsljus. Första gången vi skall välja en gran själv. Vår fina farfar brukar leverera granen fram till dörren åt oss och skulle gärna ha gjort det i år också. Men i år ville vi testa på att söka en egen gran.

Vinterns första skidtur

Idag inledde vi skidsäsongen för denna vinter, eller egentligen startade vi igårkväll då jag och barnen skidade några varv runt på vår gräsmatta så där efter kl 22 på kvällen.

Vi åkte inte långt och inte länge, men redan 2 timmar i skogen i nysnö och tystnad, nästan solsken och vindstilla. Det var så otroligt härligt. Det gäller att passa på när vädret visar sig från sin bästa sida, man vet aldrig när vi nästa gång bjuds på så fint väder. 

Allt gick fint fint tills vi fick vatten under skidorna. En påminnelse till mig själv: ha alltid isskrapa med när du skidar i terrängen. Vi skrapade bort snösörja från skidorna så gott det gick. Men lite av skidglädjen försvann när snön packades under skidorna, så det blev mera som snöskor. 

Lite för mycket vatten i diket. Det blev att svänga om och söka nya vägar.

Är det det här som kallas fäste??


Jag fick testa mina nya skidor i terräng med alldeles nya egna skor. Jag är jättenöjd med skidorna och skorna verkar helt okej också. Skillnaden till att skida terräng med vanliga skidor och de lite bredare är att det är mycket stadigare åt foten med terrängskidor. Vanliga skidor lutar från sida till sida precis som de vill. Dottern hade nya skidskor på sig dagen till ära och sonen får i vinter använda ett par skidskor som vi har lånat av min bror. 
Vi fick också testa ”hang on system” som finns innbyggd i makens fjellpulken väska. Den har ett band med sele som man kan lägga runt midjan som draghjälp åt trötta barn. Fjellpulken väskan köptes egentligen för att användas som dragfäste till vår hemmabyggda skidpulka. 

Draglinan är fäst i en ficka längst ner på väskan. Pulkan skall sitta fast i metallringarns i sidorna på väskans midjebälte.

Enkelt bälte att fästa kring midjan.

Vinterutfärd

När årstiden är som mörkast nu i november/december upplever jag att det väljer lite när och hur man är ute i naturen. Det är redan mörkt när vi kommer hem från jobben och veckosluten är alldeles för korta. Idag kom vi oss iväg på en liten skogstur i dagsljus iallafall, trots känslan av en annalkande migrän. 

Väl framme i skogen hade vi ca 1 km att plumsa i ny, blöt snö i skogen innan vi nådde målet. En alldeles underbar skogssjö. Utsikten var helt klart värd allt plumsande. Vi hade lä för den relativt hårda vinden. Lite minus i planeringen, vi hade ingen torr ved med vilket resulterade i att vi inte fick fyr i brasan vilket resulterade i att vi blev utan eftermiddagskaffe som var tänkt att kokas över elden. Men misstag ger lärdom till nästa gång och vi delade broderligt barnens varma saft och kakao istället.

Belöningen efter plumsande i snö.

Summa sumarum: vi fick se skogssjön som vi önskat se, barnen fick sina tre timmar rörelse, jag fick motion, hunden fick sin dagliga dos motion och maken fick träna lite inför vinterns utmaningar. Minus på dagen var migränen som bröt ut. 

Vi gjorde snöänglar i snön innan vi satte oss i bilen igen.

Luna fick alldeles för varmt och i brist på vatten att kyla ner sig i får man hålla til godo och rulla sig i snö.

Lillajul i skogen

För några veckor sen frågade jag av barnen om de skulle vara intresserade av att fira lillajul i skogen. Sonen var genast med på noterna medan dottern var lite skeptisk. Sen när fick vi frågan av våra vänner om vi var intresserade av att fira lillajul tillsammans med dem i grillkåtan i skrattlas hakade vi genast på. 

Idag, efter att vi shoppat alla julklappar, så var humöret att packa inför en kväll ute inte så lockande. Men efter lite vila, lite smågnabb och packade så kom vi oss iväg.

Vi hade facklor, tomtebloss och massor med ved med. Vi grillade mat över öppen eld och njöt av en härlig kväll. Till och med lillajultomten hittade ut i skogen. Glögg, kaffe och choklad blev perfekt efterrätt. 

Barnen sysselsatte sig med att bygga en lång mur av blötsnö över hela parkeringen för att vi skulle få köra igenom muren med bilarna. Det är så bra att barnen kan ha roligt och vara kreativ med sina kompisar och att vi har vänner med jämngamla barn som har samma intresse av att vara ute i naturen. 

”Det här var nog den bästa lillajul” sa dottern sen efteråt.