Skidglädje

Jag är ingen fanatisk skidåkare. Jag jagar inte kilometrar när jag skidar. Jag vill inte ha blodsmak i munnen när jag skidar. För mig är skidåkning mera rekreation än motion och träning. Jag njuter av upplevelsen och en stund i naturen, lite som när andra far på promenad. I långsam takt. För mig är glädjen i skidåkandet viktigt. När jag jobbar med barn och när jag skidat med mina egna barn så är målet att väcka glädje för skidåkning. Genom skidåkning tränas korsrörelsen, balansen och mycket mycket mer. Tyvärr är vi många som kommit ur grundskolan och vägrat röra skidor på många, många år. Att skida är förknippat med kalla fötter, kalla fingrar, blodsmak i munnen och tävling och stress.

Vad är ursprunget till skidor? Varför har det blivit så att vi skall ut i färdigt spår och försöka skida så många kilometer som möjligt på så kort tid som möjligt? När har vi glömt bort att njuta av det, att se det som ett sätt att komma sig ut i skog och mark på vintern?

På wikipedia kan vi läsa:

Skidor användes i norden och Sibirien redan på forntiden och var ett nyttigt hjälpmedel vid jakt och förflyttning. Arkeologiska fynd från Kalvträsk tyder på att skidor har kommit till användning långt innan hjulet uppfanns.

På nyare tid har de flesta polfarare använt skidor för att ta sig till målet. Skidor används ofta för rekreation, träning och tävling.

Jag vill i alla fall förmedla glädje i att skida, att röra på sig i naturen och njuta. Om man senare vill börja använda skidning som träningsform är det helt okej, men jag tror att vi först måste ge grunderna i skidåkning och förmedla glädje i skidning. Alla tycker inte om att tävla, alla kommer definitivt inte att tycka om att tävla med skidor på. Tar vi dessutom in aspekter som att barn idag har stora variationer i sin utrustning. En del barn har skidor för alla ändamål och de är vallade för rätt tillfälle, medan andra barn äger ett par skidor som aldrig sett skidvalla och skorna är för stora. Båda kan få glädje i sin skidåkning utifrån sina egna förutsättningar, bara vi ger dem möjlighet att få det.

Jag väljer att skida i skogen utan spår framom längdskidning i färdiga spår. Jag har skidor för båda ändamålen. Jag har aldrig fått skolning, som jag minns, i hur man skidar på riktigt. Jag vet egentligen inte hur man skidar på riktigt. För mig ger skogskidningen så mycket mer. Numera har vi dessutom två hundar, en draghund och en labrador. När barnen är med får hundarna dra barnen, alltså får vi tillfälle att rasta hundar och barn samtidigt.

Här är bilder från dagens skidtur. Vi åkte iväg i skoterspår och fick oss en timme rekreation. Barnen hade kanske inte så mycket träning, mest balansträning när de mest hängde efter hundarna. Men de hade desto roligare och och hundarna fick ett rejält träningspass.

 

Ett möte med uttern

Förra vintern tog vi ju med barnen på skidtur längs esse å för att se om vi kunde se någon utter i de öppna forsarna, men utan resultat. Igår hade gubben i huset bättre lycka när han åkte ut tillsammans med sin kusin för att se om de kunde få en skymt av uttern. De fick se två stycken uttrar samtidigt.

Idag åkte vi hela familjen ut till samma plats för att se om vi kunde få en skymt av uttern och genast när vi kom dit så fick vi se en utter som simmade runt i vattnet. Den dök ner under vattnet och kom upp till ytan igen. Några minuter hann vi iaktta den innan den upptäckte oss och försvann.

I och med att det kom nysnö igår så kunde vi se massor med relativt färska utterspår runt hela området kring forsen. Vi fick också se några strömstarar som höll till vid vattnet.

Tyvärr har vi ingen kamera att fota med, annat än våra smarttelefoner och de fick nog ingen bild på själva uttern. 

Härlig dag på isen

Hela veckan har vi väntat på lördag och ledig dag. Instagram och Facebook har svämmat över av fina isbilder. När man jobbar heltid är det just nu oftast mörkt den tiden på dygnet när hela familjen är samlad en helt vanlig vardag. Lägg till kurser, skolningar och möten kvällstid så måste man ibland bara vänta och hålla till godo med veckosluten om man vill göra något som kräver dagsljus.

Idag passade vi på att packa skridskor, hjälmar, barn och hund i bilen för att åka till Kiisk. På väg till Kiisk stannade vi vid Punsar bönehus och köpte med oss älgköttsoppa som såldes till förmån för Gemensamt Ansvar.

Efter att vi ätit soppa i svärföräldrarnas stuga i skogen så gick vi ner till sjön för att skrinna. Svärfar plogade med mönkiä upp en isbana åt oss som vi kunde skrinna på. Vi hade hoppats på snöfri blank is, men gläds ändå över snön som vi fått. Vi fick sällskap på isen av våra bästa vänner. Både barn och vuxna skrinnade och hundarna fick också en ordentlig dos motion idag. Jag passade på att testa mina nya skidor på det tunna lager snön på isen. 

Istjockleken var minst 15cm över hela skogsjön. Det var bara jag som lyckades stiga ner i ett djup hål riktigt där den gräsbevuxna mossen möter vatten, där hade det inte frusit till. Som tur var steg jag bara ner med ena benet helt ner i vattenhålet, det andra benet hölls på isen.

Dottern utbrast sen: idag har det varit en bra dag! Barnen kom idag upp i de rekommenderade 3 timmar rörelse med råge. Jag hoppas att ni alla tar er tid att vara ute i naturen med era familjer och njuter av det otroligt härliga vintervädret som vi har just nu! 

Vandring i Terjärv

Vinterns sista semesterdag valde jag att spendera i skogen. Luna och jag for på vandringsled i Terjärv. Jag hade ingen karta, utan jag fotade bara kartan som fanns vid parkeringen. Med facit i hand skulle det ha varit bra att ha en ordentlig karta med. Ställvist hade jag svårt att orientera mig och det var svårt att se var leden gick. Som tur var kunde jag använda geocaching för att se vartåt jag skulle gå. På ett ställe missade jag en avfart och gick istället nästan 2 km för långt innan jag insåg att jag hade gått  fel. Leden var otroligt fin. Ovanligt stora backar i vårt annars platta landskap. Många små broar över vattenfyllda bäckar och diken. Totalt blev det 5 timmar och ca 12-13km i skogen. Det fanns områden med jättemycket vatten nu så inga lågskor fungerar i skogen än i år. Jag hade tänkt plocka en del geocacher samtidigt, men orken tröt. Några få loggade jag.
Ingen björn såg vi, men 2 svanar, en trana, 2 skogsfåglar och några små fåglar fick vi se.

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Skidtur på Esse å

Vilket härligt vinterväder vi fick idag. Efter veckans plusgrader och regn kom lördagen med vit snö på marken, solsken och några minus grader. En perfekt dag för en skidtur längs Esse å med familjen. Vi for ut på spårjakt. Vi hoppades få se spår av uttern i nysnön och att få se strömstaren i de öppna vattendragen i ån. Vi såg inga utterspår, men strömstaren fick vi se skymten av vid Sävistråka. Vi såg också spår efter en ekorre. Vi skidade riktigt i kanten av ån. Totalt skidade vi 5 km. Riktigt lagom längd i sällskap med barnen.

Labradoren Luna fick ibland, till barnens glädje, agera draghund. De fick åka fort fort när hon drog dem.

Vi hade med oss kebabhamburgare som lunchmat. Ett perfekt alternativ till gillkorven. Ingen av oss gillar grillkorv så vi har fått söka andra alternativ till snabbmat ute i naturen. Kebabköttet värms behändigt i trangians stekpanna och brödet går att värma i trangia eller över en eld. Varm saft/oboy och kaffe är nästan obligatorisk i vinterväskan.

b1b2b3b4b5

b6

Barnen har egna träkåsor snickrade av farmors bror. 

b7

Tåg. Hunden som drar pappa som drar barnen… 

b8b9b10

b11

Snö går bra att diska koppen med.

b12b13

b14

Ett besök till Bockabron rekommenderas om ni inte besökt stället. 

b15

Perfekt storlek på rinkan. Min fjällräven abisko 55w. Den använder vi ofta på dagturer. 

Ute med stora barn

Har ni testat på att vara ute på gården med stora barn?

När barnen är små är det naturligt att vi föräldrar är ute med de små barnen. När jag ännu var hemma med mina barn var jag noggrann med att vara ute 1-2ggr/dag. En gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen/kvällen. Oftast lekte barnen med de saker som vi hade ute och sysselsatte sig själv, jag var mera som övervakare/iakttagare och höll på med mitt. Men jag fanns ändå där. Jag hade oftast ett mål på hur länge vi skulle vara ute. Tillsammans med grannarna kom vi också överens om en gemensam lekparksdag då vi kunde hänga i parken med andra mammor och barn.

Ju större barnen blir, desto lättare är det att skicka ut dem ensam på gården. Från vilken ålder barnen börjar vara ensamma ute på gården varierar stort på var och hur man bor. Barnen börjar också på dagis, förskola, skola och eftis och är ute där och man prioriterar inte utevistelsen hemmavid på samma sätt.

Idag är mina barn oftast ensamma ute på gården. De är antingen tillsammans med varandra eller med några kompisar. De är nu 8 och 10 år och behöver ingen vuxentillsyn ute. De gungar, cyklar, klättrar i träd m.m. Tyvärr är jag inte så noga med att de är ute varje dag/kväll, fast jag vet att de behöver det så mycket. Men de måste ut och leka på gården några gånger/vecka iallafall.

Det händer sig att jag (och min man) går ut på gården med barnen. Inte alla veckor, men det händer sig. Och barnen uppskattar det. Jag lägger mig inte i deras lekar, men jag finns där. De vill visa sina konster åt mig. De vill visa hur högt de kan klättra, de vill visa hur långt de hoppar. När jag börjar cykla runt på gården, bygger en snögubbe eller något annat så känner barnen att de får tid med mig. En tid då media inte tar min tid. En tid då jag tar mig tid att vara ute med dem.

Ta er tid att ibland bara fara ut på gården med dina barn. Cykla/gå runt, se var de har sina kojor och vrår. Visa intresse för det de tycker om att göra ute.

Med bil på utfärd

De senaste veckorna har vattennivån i Esse å varit hög och det har förekommit isproppar längre upp i ån. En av de kallaste dagarna bestämde vi oss för att åka och se hur det ser ut i forsarna.

Vi packade på oss varma kläder och körde iväg. Vi hade tittat ut några bra ställen på kartan (b-bark). Termometern visade på -26 grader.

Vi kunde köra rätt så nära med bilen och sedan gå 100-150 meter genom skogen till öppna forsar. Det var magiskt vackert. Vattenångorna som steg upp ur ån frös på våra kläder. Runt forsarna var träden och marken täckt av vit tjock frost. Luften kändes mycket kallare på grund av den höga luftfuktigheten. På många ställen syntes det tydligen hur vattnet hela tiden svällde över kanterna i ån och sökte sig fram ut i diken runtomkring. Sakta, sakta trögflytande gul sörja.

Vi gjorde en liten missbedömning. Vi hade inget koppel med åt hunden. En vattenälskande labrador och öppet vatten är ingen bra kombination. Så största delen av tiden gick åt att försöka hindra Luna från att gå ner i vattnet och simma i de strida forsarna.

När vi körde i skogen såg vi också en flock orrar som flög iväg. Stora, svarta, mäktigt uppburrade fåglar som satte sig i trädtopparna.

Tack vare det kalla vädret var många, annars dåliga, skogsvägar farbara.

Vi glömde tyvärr kolla vad barnen hade på fötterna. Med bomullstrumpor utan yllesockor blev fötterna alltför kalla.

IMG_3665 IMG_3668 IMG_3670