Om du inte är snäll…

Hotafostran. Jag tror att vi alla har upplevt hotafostran. Antingen ur egen mun, ur den andra förälderns mun eller hos vänner och bekanta. Nu i jultider brukar hotafostran komma framkrypande. 

Vad innebär hotafostran? Finns det ens ett ord som heter så? Känner du igen de här:

-om du inte äter upp maten får du ingen efterrätt!

-om du inte plockar upp leksakerna får du inget fredagsgodis på fredag!

-vi åker hem om du inte kan uppföra dig! 

-jag för dig till dagis om du inte är tyst!

Och så den vanligaste i december:

-Jultomten kikar på fönstren, om du inte är snäll får du inga julklappar!

Vad är målet med dehär sätten att bemöta barnet? Uppås målen till belåtenhet? Vad lär sig barnet? Kommer konsekvenserna som hotats med? Hur fungerar det efter två, tre år? 

Har du fastnat i det här träsket? Försök stanna upp och fundera på hur situationen kunde lösas på annat sätt än att hota barnet med lösryckta hot som aldrig verkställs. 

Hur skulle det vara med:

-”Jag vill att du äter din mat innan efterätt. Din kropp behöver maten. Vi kan inte bara äta efterrätt, det mår du inte bra av.”  (Sen kan man fundera på om barn verkligen behöver trugas i mat, eller om de överlever utan tjat). Kom överens om hur mycket mat barnet behöver äta innan efterrätt. Äter inte barnet det ni kommit överens om så behöver konsekvensen som ni valt också följa. 

-klarar barnet själv av att plocka upp leksaker? Är hela projektet övermäktigt för barnet att ta sig an? Kanske barnet behöver pusch och hjälp. ”Om jag plockar de här, så plockar du de där.” ”Vi kan inte ha så många leksaker framme om du inte vill hjälpa till att städa sen.” 

– att hota med jultomten är lågt. Barn som berättar åt mig att de blir utan julklappar om de inte är snälla brukar jag svara så här: ”det är dina föräldrar som hotat dig och gjort dig rädd som borde bli utan julklappar”. Inget barn skall behöva gå och vara rädd att det ska bli utan julklappar.

-hota aldrig med dagis! Dagis ska vara en trygg plats och inte ett straff! Punkt! 

Visst behöver barn få konsekvenser för sina val, men välj konsekvenser som är synbara och som går att uppfylla, som barnen kan förstå och ta till sig. Barnet behöver vara medveten om spelreglerna från början. Konsekvensen behöver ha ett mål som hör samman med det aktuella ämnet. Orsak och verkan. 

Vilken treåring klarar av att uppföra sig till belåtenhet på måndag för att få godis på fredag? Vilken femåring klarar själv av att strukturera upp och städa upp ett rum alldeles själv? Vilken fyraåring klarar av att förstå att vad jultomten, paket och att sitta stilla vid matbordet har gemensamt i början av december? Hoten kommer knappast att leda till permanenta förändringar och förbättringar. Barnen kanske tar till sig dem första och andra gången, men lär sig snabbt att slå dövörat till. 

Ett tips: filma er vardag. Se på filmen. Hur ser det ut, hur låter det, lär sig barnet något av situationen? Hur känns det att se sig själv? 

Till sist: vad fungerar bättre för mig som vuxen och när presterar jag bättre? När jag får bestraffning och skäll för dåliga val eller belöning och positiv feedback för bra val?

Nej, ingen av oss är perfekt. Men vi kan alla välja att jobba för en lugnare vardag och mera harmoni i familjen. Vi misslyckas, testar, försöker igen och lyckas och misslyckas igen. 

Min syn på barnfostran

Vi kan ha olika syn på barnfostran. En del har genomtänkt strategi, andra fostrar enligt det de själva upplevt och har i ryggsäcken. Det finns bra sätt och det finns riktigt dåliga sätt att fostra barn på. Vi har, tack och lov, lagar som reglerar oss. 

Jag reflekterar ofta hur, vad och varför. Det gör ont i mig när jag ser barn far illa, alltså inte så illa så att de borde omhändertas, men som trycks ner i botten med självkänslan och självförtroende pga vuxna människor runt omkring barnet inte har förståelse och känsla över hur det enskilda barnet behöver bli bemött. Det behöver inte alltid vara föräldrar som bemöter barnet dåligt, det kan vara morföräldrar, farföräldrar, lärare, grannar, dagispersonal och alla andra människor som kommer i kontakt med barnet. 

Min blogg var från början en blogg som handlade om friluftsliv med barn. Men i friluftliv med barn ingår också i min värld en vad jag tror på, en sund barnfostran. Jag vill medvetandegöra för mig själv, vem är jag, var är jag och vart är jag på väg? I familjen kan vi ställa oss frågan vem är vi, var är vi och vart är vi på väg? 

Jag kan inte förändra någon annans sätt att tänka, jag kan inte tvinga någon att tro på det jag tror på. Jag kan med tankar, funderingar och diskussioner väcka ilska, glädje, igenkännande, hån, avund, gemenskap och andra känslor beroende på var mottagaren står och hur mottagaren upplever mina tankar och åsikter. Åsikter och tankar gällande fostran och synen på barn väcker ofta negativa känslor, människor känner sig påtrampade och går ut i försvarsposition. 

Jag upplever att mina barn har en sund barndom med sunda värderingar. Vem vill inte tro det om sin egen familj? Om jag skulle fråga av mina närmsta vänner, skulle de uppleva våra barn och min familj på det sättet som jag upplever den? Mina barn är lugna, trygga, självsäkra, snälla, okomplicerade och glada barn. De bråkar sällan med varandra eller med oss vuxna. De har rötter. Det här gäller för idag, hur det ser ut i morgon, nästa år, när de kommer i tonåren, det vet jag inte. Många är de människor runtomkring oss som säger: vänta bara! Men nej, varför ska jag vänta mig något varken positivt eller negativt? Jag kan välja att njuta i nuet, bemöta barnen med respekt och det som kommer sen tar vi då. 

Barnfostran, barnpedagogik, psykologi är något som jag brinner för. Jag tror att det finns potential i alla barn. Jag tror att många problem vi har med barn kunde lösas med att vuxna runtomkring barnet skulle våga se sig själv i spegeln och reflektera över hur de bemöter barnet. Vilka tonfall använder jag, hur upplever barnet mitt kroppsspråk? Som pedagog vet jag att alla barn behöver bemötas olika, mitt sätt att vara passar inte alla personligheter. Jag måste stanna upp ibland och fundera, jag misslyckas och försöker igen och känslan när man lyckats nå fram och bemöter barnet på ett sätt som passar mig och barnet är fantastiskt. 

Kanske kommer jag att skriva mera om min syn på barn och barnfostran i flera inlägg. Jag brinner för barnfostran. Både privat och i jobbet. Jag läser böcker och artiklar som berör ämnet. Jag har varit rädd att skriva om fostran, för tänk om jag själv misslyckas med egna barn eller på jobbet. Men om det skulle ske, då är det bara att ödmjukt säga: ” jag hade fel”. 

Vintern som kom igen

Vintern är här igen. Jag är egentligen ingen vintermänniska i grund och botten. Men bor man som vi bor, där sommar och varma dagar kan räknas på några få veckor så gäller det att gilla läget och försök ta vara på varje årstid och det den har att bjuda på. När jag jobbar utomhus blir jag mera medveten om vädret och de olika årstidsväxlingarna. November månad är den jag upplever som tyngst. Mörkt, slaskigt och kallt. Dagarna blir aldrig riktigt ljusa. Årets november har bjudit på så mycket mer. Första veckan i november bjöds vi på flera soliga härliga dagar. Vi har haft lite snö och frost på marken och temperaturen har legat runt nollstrecket. Tänk vilken underbar november det blev detta år. 

Idag fick vi vinterns första riktiga snöoväder. Hård vind och snö. Med rätt kläder kan man vara ute, men kinderna och ansiktet är svårt att skydda.

Förr frös jag konstant från september till april, det var en av orsakerna till att jag inte var så förtjust i den kallare årstiden. Numera fryser jag bara de dagar jag väljer att klä mig fel enligt väder. 

Min klädsel idag, för snöstorm och några minusgrader. Underställ, ylletröja, collegebyxor, halsskydd, yllesockor, merinoullstrumpor, höstskor med ullsula, mössa, overall och handskar. Frös jag? Nej jag hade alldeles för varmt.