duktig?

En kommentar som vi oftast får angående friluftsliv är att vi är duktiga. Jag vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till det. Är vi duktiga? Är det därför vi håller på? För att sträva efter duktighets stämpel?

Jag ser inte oss som duktiga. Jag gör det inte för att få bekräftelse. För mig är det egentligen en livsstil. En livsstil där hela familjen kan vara med. Ett gemensamt intresse för hela familjen. Ett sett att erbjuda barnen ett annat liv än att sitta framför skärmar hela dagarna. En motvikt till dagens stressade samhälle. I naturen finns inga färdiga ramar. Inga könsroller, inga färdiga lekar. Alla får vara den de är. Jag tror att det är viktigt att göra saker tillsammans som familj. Att vi håller ihop. Att alla får vara med och uppleva och delta. Att alla känner att de har ett värde. Livet stannar inte bara för att man har familj, man måste bara hitta nya vägar och mönster för att alla i familjen skall må bra. Allt har sin tid.

Vi letade länge efter ett gemensamt intresse för hela familjen. Efter att jag gått några kurser med utepedagogik som tema föll polletten ner. Det är friluftsliv vi skall satsa på. Det har vi ju egentligen hållit på med hela tiden, men inte uttalat det. Inte vågat satsa fullt ut.

Visst finns det saker vi inte kan göra tillsammans. En del saker behöver man få göra ensam, en del saker kan barnen faktiskt inte delta i. Ibland behöver man tanka egentid. Ibland behöver man som par faktiskt dejta och uppleva saker tillsammans utan barn.

Just nu befinner sig min man tillsammans med sin kusin på en nattpaddling med kajak i Esse å. Jag skulle gärna vara med, men just nu går det inte att planera en paddlingstur kl 21.00 på kvällen och förvänta sig att båda kan delta. Den där ”någon” skall vara hemma med barnen. Nattbarnvakter med kort varsel är inte så lätt att hitta. En annan gång är det min tur (fast mitt friluftssällskap är inte lika omfattande som min mans, tyvärr, kvinnor med friluftsliv växer inte på träd direkt). Det jag vet är att min man kommer hem betydligt gladare och positivare än han var när han åkte hemifrån.

Vi lever mycket på drömmar. Vi tittar i tidningar och på internet och drömmer oss bort till olika platser och ställen. En del drömmar kommer vi aldrig att uppleva och en del saker upplever vi utan att vi ens har drömt om dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s