Hetta-Pallas 24-26.8.2013

Hetta till Pallas blev vårt första långvandring. Orsaken till att vi valde just den här etappen var att min mamma, systrar och moster gick den här 2007 när jag var höggravid med sonen, så det sporrade att gå en led som de hade fixat att gå. Samtidigt hade en av mina kollegor vandrat samma sträcka hösten 2012. Så vi hade människor runtomkring oss som hade erfarenhet som vi kunde fråga av.

Vi körde upp redan den 23:e efter jobbet. Vi kom iväg rätt sent efter jobbet och med över 800 km körväg var det redan natt när vi kom fram till campingstugan där vi sov första natten. På morgonen 24:e tog vi båtskjuts över Ounasjärvi för att starta vårt äventyr.

Känslan när vi skulle börja gå var speciell. Spännande, lite skräckblandad förtjusning och tanken ”vad har vi gett oss in på”. Vi inte tränat på att gå med väska på ryggen före, så det blev lite ont i axlar och nacke till först.

IMG_2096 IMG_2099

Som syns så var det vackert väder. För att vara i slutet på augusti hade vi runt 20 grader dagtid.

Efter några kilometer gick vi om ett stort gäng vandrare, de hade startat före oss på morgonen men hade inte lika högt tempo som vi hade. Vi gick förbi dem och kom fram till Pyhäkero där vi pausade för lunch. Det stora gänget kom ifatt oss och vi pratade lite med dem. De kom från södra Finland och många av dem var på sin första vandring. Deras guide fick visa dem hur de skulle använda ett spritkök och hur de skulle värma sin mat. Den första sträckan fanns gick vi i skog och lite sluttande uppför hela tiden. När vi startade vidare från Pyhäkero mötte vi några glada ortsbor som önskade oss lycka till och påminde oss om att nu börjar det vackra och att vi skall njuta av resan.

De hade rätt, direkt efter Pyhäkero började vi gå uppåt mot kalfjällen. Vi kom över trädgränsen och vyerna blev fantastiska.

IMG_2105 IMG_2121

Vi gick både uppåt och neråt. Över en topp, ner i nästa dal. Det blåste en del på topparna men i och med att vi hade bra väder blev inte vindarna för kalla.

Vi gick vidare till Sioskuru där vi kunde ha valt att stanna över natten. Vi hade ännu rätt många kilometer till nästa ställe. Men i och med att vi antog att det stora gänget skulle övernatta vid Sioskuru valde vi att koka middag och sedan fortsätta.IMG_2138IMG_2140

Väskan började kännas tung, benen och fötterna kändes trötta, men glädjen och den härliga känslan gjorde att det gick att gå och gå. Vi gick i bra tempo, men stannade ofta för att vila en stund. ”Bara 3 stolpar till, sen vilar vi”. Leden är utmärkt med trästolpar med jämt mellanrum så det var ingen risk att gå vilse. Stora skyltar fanns också vi alla stugor och vägskäl så vi kunde se var vi var någonstans.

IMG_2152IMG_2156

Vi gick vidare till Pahakuru där vi valde att sova över natten. Det var lite svårt att få tag i friskt vatten där, men vi bar upp så mycket att vi klarade oss och M hittade en vattenpöl några hundra meter bort där han valde att tvätta upp sig. Vi trodde att vi skulle få ha stugan för oss själva, men efter klockan 22 dök plötslig ett par från Spanien upp. De hade tydligen andra vanor än oss, vi låg redan i sovsäckar på väg att somna när de kom. De kom sig först i säng efter kl 24 och de 2 timmarna var de inte så där värst smidiga. Pratade, kokade mat, gick ut en stund, kom in igen, fortsatte äta. Och sen efter det bäddade de sina sovplatser, gick ut igen osv.

IMG_2164

Pahakuru stugan där vi sov första natten.

På morgonen kokade vi bara snabbt gröt åt oss och gick vidare till Hannukuru för att förbereda oss för en lång dag på vandring. Vid Hannukuru fanns en brunn och bättre tillgång till vatten. Där stannade vi länge innan vi begav oss vidare. Den här dagen träffade vi på många andra vandrare. Den här dagen fick vi också se många fina vyer. Uppför och nerför och vädret var lika vackert som dagen innan. Vi hade ingen brådska för vi visste att vi ”bara” hade 16 km vandring att avverka under dagen.

IMG_2237

Nammalkuru sett från avstånd.

IMG_2217

Skönt att slappa vid elden efter en lång dag.

Natt nr 2 valde vi att lägga upp tältet vid Nammalakuru. Fast det var mycket människor i rörelse så skulle vi ha fått plats i den stora stugan, men med förra nattens erfarenhet av sovgrannar valde vi det säkrare alternativet. Det var en lite speciell känsla att sova i tält när renar gick på omkring tältet.

Sista dagen hade vi absolut ingen brådska. Vi gick i långsam takt. vi hade bara 12 km att gå fram till Pallas Hotell. Vi tog det lugnt, njöt. Känslan när vi gick upp på sista toppen innan vi skulle gå ner mot pallas Hotell var vemodig, gråten var nära. Vi ville inte att det skulle ta slut, det hade varit en så otroligt härlig känsla och upplevelse. Visst var kroppen slut, benen värkte, M:s knä gjorde ont men ändå ville vi bara fortsätta.

IMG_2258

Vackert

IMG_2269

Pallas Hotell börjar synas.

IMG_2264

Härliga vyer

IMG_2274 IMG_2276

Vi sov sista natten på hotellet, det var skönt att få duscha och tvätta av sig 3 dagars svett och smuts. Vi åt en välförtjänt middag i hotell restaurangen. Dagen efter var det bara att köra en den långa vägen hem.

Bilen då. Den lämnade vi kvar i Hetta vid campingen och personalen där körde den till Pallas Hotell mot betalning. Smidigt, enkelt och fungerande system. Bilen stod som överenskommet på hotellparkeringen när vi kom ner till hotellet.

Barnen tog mor- och farföräldrar hand om under tiden. Det var första gången barnen var borta 4 nätter från oss, eller vi borta från dem så det var en utmaning att kunna släppa taget och våga njuta och lita på att barnen hade det bra.

Det här blev en resa att minnas för livet. Vi kan ta fram bilder och titta på dem och se hur underbart vi hade det. Drömmen är att gå samma sträcka med barnen om något år.

Angjärv

Idag gick vi ut i skogen för att koka lunch.

20141012_124804Den här gången åkte vi iväg till Angjärv. Vi parkerade bilen på en skogsväg och vandrade 1,5-2 km på en ännu mindre skogsväg fram till själva sjön. Det var blött och vått i skogen.

20141012_12475120141012_131101

Som vanligt blev det makaroner som vi kokade. Den här gången i sällskap av köttbullar. Och självklart var det gammal hederligt fazers choklad till efterrätt. Och självklart träffade  vi på höstskogens bästa,  eller var det värsta invånare: älgflugan.

20141012_154558

Ordning och reda

Fick tips av systeryster att skriva ett inlägg om att hålla ordning på sina ut på tur grejer. Som jag skriv i ett tidigare inlägg hade vi förr ofta kaos när vi skulle iväg. Vart eftersom har vi utvecklat ett mera fungerande system där vi inte behöver stressa och ha kaos när vi vill gå ut med kort varsel. De som känner mig vet att jag inte är den mest ordningsamma människa, men med utegrejerna har vi ordning. I vårt klädskåp i sovrummet förvarar vi sovsäckar, ryggsäckar, liggunderlag m.m. I en kökslåda finns alla saker som hör till utematlagning bortsett från trangia som förvaras i en låda på skåpet i farstun. Skor och alla utekläder finns också i skåpet i farstun. Fast helt vattentätt är det inte, den här veckan skulle vi testa spritkök, men igen visste riktigt om vi hade sprit hemma och var i såfall. Vi har ju använt gas i trangia en tid nu. Förra gången vi skulle lägga på oss vandringskängor och hade lite bråttom upptäckte vi att de var snörlösa sedan förra skovården, när man har bråttom är det inte roligt att börja snöra skor…

När vi packar gör vi så att frun i huset drar fram alla saker ur skåpen och lägger allt i en hög på golvet. Maten packas i en hög på köksbordet och makens uppgift är att packa allt på sin plats i väskorna. Barnen söker så länge fram sina kläder och packar reservkläder i sina väskor. Ett system som fungerar bra hos oss just nu. Skall vi på en övernattning skriver vi alltid en packlista och checkar av för att se att vi har fått allt med oss.

Med kanot i Esse å

En veckoslut i juli bestämde vi oss för att paddla i esse å från Hjulfors till egna bryggan. Vi äger en gammal nött plastkanot. Den är i passlig storlek och hela familjen ryms i den. Det var första gången vi hade så mycket packning med oss så det var lite spännande att se hur djupgående den skulle bli.

20140705_211523[1]20140705_164750[1]

Vi startade rätt sent på lördagen, men solen var varm och det var vindstilla. Pga. lite vatten i ån så hade vi inte så mycket snålskjuts av strömmen. Utan vi fick paddla det mesta själv. Vi hade med oss tre paddlar så barnen kunde hjälpa till att paddla när de hade lust. Vädret var så otroligt vackert och det var tyst och stilla.

Vi hade tänkt pausa vid Bockabron, men ju närmare vi kom desto mera ljud hördes därifrån. Tyvärr var det upptaget av ett stort gäng medelålders män som inte verkade vara så jättetrevligt sällskap med barnen med. Så vi fortsatte neråt ån en bit innan vi drog upp kanoten på en nyslagen gräsäng strax intill ån

.20140705_181952[1]

Under tiden vi pausade kom det högljudda gänget paddlande förbi, skränande och skrattande och uppenbart berusade. Sträckan Bockabron-Lappfors blev lite mindre angenäm då vi tvingades ha sällskap av männen. De pausade ofta, paddlade sedan förbi oss för att pausa igen. De hördes långa vägar så vi kunde inte njuta av lugnet och tystnaden. Tack och lov hade de förstånd att använda flytväst och i de värsta forsarna ställde de undan sin dricka för att komma helskinnade igenom.

Forsarna ja. Strax efter att vi hade pausat kom den första forsen. Eftersom jag aldrig tidigare paddlat i en fors och det var lite vatten i ån så blev det lite utmanande att komma sig torr genom forsarna. I den första forsen lyckades vi få kanoten på tvärs, vi hölls dock flytande på rätt köl, men vi fick stanna och andas lugnt innan vi fortsatte. Vartefter färden blev vi mera rutinerad att parera stenarna i forsarna. Men vi mötte nog varje fors med skräckblandad förtjusning.

Vi sökte länge och väl efter en bra plats att övernatta på. Morgonsol vs kvällssol, i skog eller på öppnare ytor. När vi till slut hittade en tältplats lag vi upp tältet och tände en engångsgrill och grillade kvällsmål åt oss. Vi sov gott i tältet och vi vaknade till en lika vacker söndagsmorgon

.20140705_220859[1]

Under söndagen kom vi till mera bebyggda områden. Det blev intressant att se Esse från å-sidan, som vi annars bara ser från vägen. Strax innan kyrkan stannade vi på en liten holme, som var omgiven av en fors, och kokade lunch. Otroligt vackert.

20140706_125509[1]

Hur många forsar och kraftverk vi passerade minns jag inte. I 3 stora forsar lät vi kanoten åka ensam igenom och vi styrde den med ett långt band från land samtidigt som vi gick bredvid forsen. Med högre vattenstånd är det knappast något problem att komma sig igenom alla forsar med kanoten, men med barnen med tog vi det säkra före det osäkra. Vid alla kraftverk var vi tvungna att bära och dra kanoten på land några hundra meter förbi.

20140706_125513[1]

Början av en fors som vi passerade

20140706_120151[1]

Värnum kraftverk

Glädjen var stor när vi till slut såg vår egen brygga. Barnen hoppade i med flytväst och kläder på innan vi nådde fram.

Sen var det bara resten kvar: torka tält, lufta sovsäckar, diska och packa undan, tvätta kläder m.m..

Det här var en resa som vi gärna gör om. Men nästa gång tar vi två kanoter så barnen får paddla också. Det blev lite långtråkigt nu när de skulle sitta stilla mitt i båten. Sällskap av andra likasinnande tackar man ju heller inte nej till…

Att älska regn

De flesta människor suckar över regnväder. Jag hör (oftast) inte till den kategorin. Visst finns det gånger då regnet är störande och jobbigt, men i normala fall mår jag bra av regnet. Jag njuter av att klä på mig ordentligt med kläder och gå ut i regn. Ofta när det regnar och blåser hårt samtidigt får jag en längtan att gå ut och gå. Det här fungerar ju bra om man har ordentligt vattentäta kläder. Färgerna där ute blir på något sätt mycket klarare där ute i regn. Alla gula höstträd lyser nu upp när det är disigt och hög luftfuktighet. Sen när man kommer in efter en rejäl regnskur och man väl har hängt alla kläder på tork, då infinner sig en rofylld och glädjande känsla i kroppen.

I mitt jobb går vi ut i alla väder. Vi har ingen köldgräns eller gräns för hur dåligt vädret kan vara. Det är tiden på utevistelsen som varierar. Hittills i höst har vi varit ute alla dagar. Jag jobbar nu med 1-3 åringar, vilket innebär mycket mera jobb så fort det regnar, när vi skall dra på allas kläder och regnkläder. Sen när kölden kommer får vi planera så att de små kommer ut sist och går in först för att de inte skall bli för kalla. Jag tror att det mycket handlar om inställningen från vuxnas sida. Tycker jag det är tråkigt, usch och blä väder, ja då blir stämningen sådan vid påklädningen. De flesta barn älskar att vara ute i regn. De tycker om att leka med vatten och lera.

Utrustning

För många känns det säkert lite övermäktigt och dyrt att tänka sig att gå på vandring ensam eller med familjen. Visst det kostar, men hur mycket avgör man själv. Det behöver kanske inte vara de senaste lyxprylarna eller färgmatcha hela vägen? En del saker kan man säkert låna av andra om man bara vill ”prova på” att tälta och gå på en liten vandring. Det är ju onödigt att köpa en massa prylar som sen ligger i skåpet och samlar damm.

Vi har köpt vår utrustning vart eftersom i flera år. Vi började köpa utrustning innan vi ens visste att vi var intresserade av att vandra i naturen. Jag kommer att skriva lite om vår specifika utrustning i ett senare skede. Vi har så pass mycket utrustning nu att vi skulle klara en långvandring med barnen. Det har tagit över 2 år för oss att samla ihop den. En del av vår utrustning är inte den bästa, inte den lättaste och inte den mest praktiska, men den fungerar. Det finns ju en djungel av prylar som ”man borde ha” som man egentligen klarar sig utan. Visst har vi drömmar och önskningar om prylar som kunde vara bra och vissa saker är vi i stort behov av, men vi köper lite när vi har råd och när vi hittar bra erbjudanden eller rea.

Jag kommer att skriva om vår utrusning i ett annat inlägg.