Utterleden 16-18.5.2014

Under vårvintern fick jag en dröm om att gå utterleden utan manligt sällskap. En av mina kollegor på jobbet hade gått etapper leden ensam och ja fashinerades av detta. Jag kom på idén att det skulle vara roligt att gå hela Utterleden i sällskap av kvinnor. En väninna lovade komma med, vi försökte få flera att haka på men ingen ville komma med.

Vi startade på fredag kväll från Vilobacka i Purmo. Väninnas hela familj och min dotter gjorde oss sällskap till Lostenen (ca7km). Där väntade resten av mitt gäng med brasa och vi grillade och åt kvällsmål innan vi fortsatte vandringen på två.

Första natten sov vi vid Kalisjön. Där var det massor med tranor som underhöll oss under natten. Vi sov i vindskyddet där. Det gick hur bra som helst. Endast ett fåtal myggor hade vaknat, så vi blev inte myggmat. Det var blött i skogen och runt vindskyddet och mina skor blev genomblöta redan på fredag kväll. Jag hade inte kommit ihåg att ta med mig crocs eller sandaler att ha på mig vid pauser eller vid nattlägret. Så jag fick gå med mina dyblöta skor.

På lördag fick vi vandringssällskap av en till väninna. Det var en varm (varm för årstiden) och härlig dag. Lite för varmt med tanke på att det är svårt att få tag i friskt vatten. Under dagen förbrukade jag 1.5l vatten, som i slutändan visade sig vara alldeles för lite. Vi gick långt på lördagen. Lagom till kvällen kom vi fram till Huvudsjön där  vi valde att stanna för natt nr 2. Vårt sällskap för dagen fick skjuts hem och vi fick en stor leverans välbehövligt friskt vatten. Vi mötte flera vandrare på vägen. Och standardfrågan var: Har ni sett någon björn? Några dagar tidigare hade man sett björnspår runt Sexsjön. Vi såg ingen björn, men gamla björnspår såg vi nog.

På lördag kväll började jag känna mig dålig. Trött, huvudvärk och illamående. Jag sov dåligt och vaknade på söndag morgon med sprängande huvudvärk och illamående till max. Jag tvingade i mig lite mat och försökte börja vandra de 15 sista km. Efter 3 km valde jag att avbryta pga. att kroppen sa stopp, jag fick stanna var hundrade meter och vila när huvudvärken sprängde i skallen så fort pulsen ökade lite.  Min man fick så lov och hämta mig från Hjulfors. Så länge jag väntade på honom hann jag somna på bänken där jag låg. Hela dagen låg jag till säng slumrande till och från. Överansträngning, vätskebrist, migrän?

Hur som helst blev det ett minne för livet och jag gör det gärna igen. Men då har jag inget behov av att gå så långa sträckor på en dag. Nu blev ju lördagens etapp över 25km och med facit i hand var det inte så lyckat just den här gången. Vi fick också bevisat att vi som kvinnor kan mera än vad vi tror. Och ingen björn fick vi se, endast lite ödlor och fåglar. Mitt sällskap ja, hon gick ensam de sista 12 km och kom i ”mål” några timmar senare än mig.

2 reaktioner på ”Utterleden 16-18.5.2014

  1. Hittade nyss din blogg, verkar vara intressant så nu har jag mycket att läsa! 🙂 jag drömmer om att springa hela utterleden på en dag. Ett problem är dock mat å vätska, inte så praktiskt att springa med mycket packning… Finns det vatten nånstans på vägen. Ett annat problem är att hitta sällskap men har redan planterat tanken i två andra, så vi får se. 🙂

    Gilla

    • Kul! Ja det går säkert fint fint att springa. Den är ju ändå bara strax på 50 km. 😊 Enligt nya kartor/infoblad om leden finns det en vattenpost vid sexsjö. Jag vet inte var den finns där. Ett tips som vi fick av de vi mötte i spåret var att placera ut vatten längs vägen. På många ställen kommer man ju nära/över/längs med vägar så med lite planering kan man ju ha tillgång till vatten å mat längs leden.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s