Varför friluftsliv?

Jag har nyligen fått två frågor angående vårt friluftsliv. En fråga angående hur jag lyckades hitta en man som är intresserad av friluftsliv och en annan fråga om jag alltid har varit intresserad av friluftsliv.

Svaret på första frågan är: Min man är jägare, genom honom har jag lärt mig att vara ute. Alltså jag fick friluftslivet på handeln när jag fick honom.

Svaret på andra frågan: Nej jag har väl inte varit så intresserad från början, det är något som har växt fram. Inte bara hos mig, utan hos hela familjen. Något som ännu är i ständig utveckling. Där vi lär oss något hela tiden. Det är också tack vare mina syskon i Norge som vi lärt oss att ”gå på tur”.

Som familj har vi alltid varit ute. Redan i början av vår tid tillsammans, min man och jag, gjorde vi utfärder i skogen. Vi var ute och såg på orrspel och vi var ofta ute med kompisar och grillade korv. När vi fick barn var vi nog sporadiskt ute i skog och mark. Vi ägde ett tält, vi köpte ett trangia (som låg två år i skåpet utan att användas). Hösten 2012 åkte maken och jag på en weekend till Ruka och vandrade lilla björnstigen och då gick det upp ett ljus. Det är det här vi skall göra, det är det här som är vårt gemensamma intresse.

Hösten 2013 gick vi på vår första långvandring. På tumanhand gick min man och jag Hetta-Pallas på 3 dagar. Mera om det i ett senare inlägg.

Genom jobbet gick jag först Skogsmulleskolning via Friluftsfrämjandet och sedan en kurs i Utepedagogik. Tack vare det insåg vi att vi inte behöver vänta tills barnen är stora, barnen kan komma med oss ut i skog och mark. På deras villkor.

Vad är då målet med vårt friluftsliv? Det vet vi ännu inte. En del delmål finns och en del klara målsättningar. Jag tror att psyket och själen mår bra av att vara ute i naturen. Alla krav läggs bort. I skogen är det okej att vara ”lat” att sitta och inte göra något. I skogen är all mat okej, där behöver man inte tänka kalorier och ohälsosamt. I skogen kan vi umgås utan en massa media som stör vår uppmärksamhet. I naturen tankar vi hela kroppen och själen. Om vi tar det ur barnens perspektiv så utvecklas de motoriskt, både fin och grovmotoriken. De får umgås med båda föräldrarna, de får utmanas både fysiskt och psykiskt. De lär sig om växter, djur och natur. De lär sig överlevnad i naturen. De lär sig vara rädd om naturen.

I våra framtidsplaner finns nu: En första längre vandring med barnen. Flera tältövernattningar runt hemknutarna. Skidfärder. Bestigning av Norges högsta fjäll. Gå hela Utterleden med barnen, i etapper (i detta nu har de ca 25km). Paddling (vi behöver en till kanot) m.m.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s